Hej igen, som ni kanske vet om ni läst bloggen så har jag haft "lite" otur med polisen för några månader sedan. De beslagtog mitt körkort efter en såkallad fortkörning. Har aldrig ens funderat på att byta ut mitt utlänska efternamn då jag trotts mitt svenska ursprung önskar hedra min pappa. Men funderar på om det inte är dags ändå, verkar som om jag är svartmärkt i diverse statliga instanser. Har varit en laglydig medborgare hela mitt liv men har fått en hel del konsekvenser sedan polisernas ingripande.
Först och främst så kan man kontakta transportstyrelsen om man behöver ha sitt körkort i tjänsten. Har man behov av körkortet och en arbetsgivare kan intyga detta så brukar man få uppskov. En hel del människor i min bekantskapskrets har fått tillbaka körkortet på det här sättet. Jag dock som bara kör ca 10 mil om dagen i snitt och är i stort behov av körkort i tjänsten fick mitt ärende totalt sågat av transportstyrelsen. Detta efter diverse byrokratiska exersciser med papper som skickats fram och tillbaka. De totalt vägrar att tillmötesgå mina behov som de i vanliga fall gör till människor som knappt har något behov av körkort i tjänsten.
Åklagaren som tog emot min anmälan mot poliserna lade ner fallet, beslutet togs dagen efter min anmälan. Utan att åklagare ens kontaktade mig för att ta del av bevisning. Mitt körkort var indraget till den 15 juni men gissa vad jag fick för svar när jag ringde polisen igår och i morse? Jag har fortfarande spärrtid! Tydligen så tyckte transportstyrelsen att min underskrift inte var bra nog på körkortsansökan så jag fick fylla i en ny. Sedan ytterligare en gång var de missnöjda så jag fick skicka den tredje som jag ej fått svar på. Ni får ha era fördomar, men jag kan faktist skriva en signatur. Efter ett 100.000 kortköp genom åren så har man fått lite känsla för det.
Idag, när jag ringde till transportstyrelsen så sa kvinnan att hon ej kunde svara på varför jag ej får köra igen trotts att min spärrtid är över. Hon kunde heller inte se eller svara på om de var nöjda med min signatur den här gången. Jag har rättegång imorgon samt en hel del att göra på jobbet, då skrattade hon lite rått och sa att det finns andra färdmedel att tillgå. Rekomenderar er att testa ringa till transportstyrelsen någon gång. De första två timmarna i morse kunde man inte komma fram då de påstår att de ej har tillräkligt med köplatser, så de ber en återkomma. Efter två timmar så fick jag tillslut en köplats men med 40 minuters väntetid. Då hon ville att jag skulle ringa igen imorgon bitti för att se över spärrtiden förklarade jag för henne, trevligt, att det är osannolikt att jag kan komma fram med ovanstående i åtanke. Jag frågade henne om de möjligtvis kunde ringa upp när de har besked? Det blev tyst ett tag, sedan suckar hon och lägger på luren. Blev riktigt irriterad och ringde igen, men den här gången... var det så många som ringde så jag kunde tyvärr inte få en köplats.
Ha i åtanke, att allt detta är en konsekvens på en medborgare som inte ens är dömd för något än. Jag har rättegång imorgon kring ärendet. Gällande rättegången så måste jag möta dessa människor ensam. De vägrade ge mig en advokat. Jag skrev två brev men alla mina försök var förgäves. De vägrade tvärt att låta mig ha en allmän försvarare under rättegången. Något jag trodde var en rättighet vi alla hade. Tydligen så är det så vanligtvis men jag har fått väldigt speciellt bemötande från samtliga instanser. Jag är kontaktperson åt unga människor som har hamnat lite snett i samhället. Har hört historier men har aldrig riktigt trott på dem, har förklarat att felet ligger hos dem inte systemet. Men nu när jag har sett det med egna ögon, så är jag osäker på vad jag ska säga till dessa ungdomar i framtiden. Jag vet i alla fall en sak, jag ska byta efternamn efter det här.
Läs mer...